Nu kommer kloka gumman att ta till orda. Det har framkommit att vissa mediciner har gett negativ medicinsk inverkan på patienter.
Välkommen till verkligheten, gott folk. Våra kroppar är inte konstruerade för att klara flera år av mediciner. En del av oss kan kemiskt klara av en kombination av olika mediciner er kort tag. Men långvariga medicinförbrukning höjer oftast tolerans nivån på styrkan av mediciner och man förbiser dom kemiska reaktionerna medicinerna får då dom kemiska substanserna i dom olika medicinerna inte gifter sig med varann i våra kroppar.
Jag fick en lång tid gå på smärtstillande medel på grund av flera år av fysisk misshandel så skapa splitter delar av mina ryggkotor och sprucken ländkota. Först några år av fysisk mobbning i skola sen i fosterhem misshandel och våldtäkt med kvävning som gör att man blir tyst och avsvimmad för våldtäkt ska kunna pågå ostört. Kostnadsmässig smäll för staten, men fysisk smäll för mig.
Sista året gick jag på starka smärtstillande medel där det krävdes fast föda för att inte matstrupen skulle frätas sönder. December julafton 1997 minns jag den stora ofantliga glädje att vakna upp på morgon utan att känna den smärta jag känt i min kropp sen tonåren och som vuxen. Det var en chock, glädjefylld chock. Jag vågade inte röra mig på 30 minuter för jag trodde att om jag rörde på mig skulle värken återkomma. Sen efter 20 minuter började glädjetårarna komma. Mitt upp då jag satt och grät så ringde min pappa. Han blev chockad över att jag var så lycklig över att vara värkfri. Jag sa till han att - du förstår det är första gången på 5 år jag är värkfri, i över 5 år har jag haft värk dygnet runt.
Han tyckte det var värt att fira så han sa jag ger dig 1000 kronor far och köp dig en fin flaska champagne. Och gott folk den 1000 kronors flaskan satt jättegott, den njöt jag av i hela 5 timmar.
Idag har jag inga mediciner för jag vet biverkningarna och att man kan få nya sjukdomar av långvarig förbrukning. Därför borde man tänka mer förebyggande istället för att leva för stunden det tjänar både människa och samhällets ekonomi på men mest våra barn och framtidens barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar