RYSKA HÖVDINGENS BÖN...

 Hövdingen: -Se nu på jorden går mot höst, var kan vi finna tröst.

 När våra böner saknar ord, hör vår sång moder jord som oss fött.

Våra banor du blött, allt vad vi önskat i den jord du gett moder jord.

Moder jord: - Skåda så till sak, vad du verkan gjort uppå min kropp.

Hövdingen: -Nu landet öde lagt, andens vrede väckts. Och folket nu i det bor och lever, moder jord ge dom kraft att finna frid i detta. Så dom styrkan finna kan att inom kort återbygga det som ödelagts.

Moder jord: - Kärlek vi alla behöver i sin själ, har du nu lågan släckt i Kreml ledningens grupp jag undrar, då min ryska del av kropp så ödelagt blivit.

Hövdingen: - Moder jord din slakna kropp är vårt öde vår. Ack moder jord till dig i frid ännu en morgon gryr. Hela din smärta. Hör min bön, om du orkar höra den moder jord. Trotts gift och avfall du emottagit och mycken skog nu ur marken farit, så nu vattnet från regn och smältsnö till inget  fukt att ge. 

Hövdingen: - så moder jord ett ljusets hoppets låga tänt, med en bön nu om jordens tillgångar vi försiktigt nu värna för våra barn och kommande generationer. Så moder jord nu sista krafttag du måste ha att höra folkets böner, så Kreml ledningen på åldern höst lite vishet frambringa, för att ryska jorden erinra att vårda det dom återstår på ryska delen av moders slakna kropp, ett aktivt försök att hela. Det blir som hedra förfäders strävan om värna ryska jorden inte förgäves bliva. Då denna gåva för förfäders minne giva till jordens glädje bringa.