Livet har brutit med mig några gånger.
Det har visat mig saker jag inte velat se.
Jag har upplevt sorg och misslyckanden.
Men en sak är säker...
Jag reser mig alltid upp, men ej i bitterhetens tecken. För segerns största sötma är att visa jag lever mitt liv i lycka, när jag det onda ryggen vänder.
För om jag som dom nu sjunker i bitterhetens träsk så med onda bittra tankar jag då vandra, då glädjen i mitt liv försvinna. Och min tid på jorden att leva med att skapa mina barn existens med en bra miljö, jag då inte hinna. För jag vill då inte barnen ska finna sitt arv som en dålig minne av vad vi vuxna lämnat våra barn.
Så jag höjer mina krav på det jag som arv lämnar mina barn, för vad jag gjort som vuxen sin prägel på mitt barn sätter.
Var förälder sitt avtryck sätter, en del stora och en del små. Frågan är bara vad vill du ditt avtryck ska visa ditt barn ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar